Igår var jag i Halmstad, på Fox & Anchor och lyssnade på när min morbror med band spelade.
När jag kom hem hade jag planer på att blogga om den fantastiska pyjamas som jag inhandlat.
Nu blev det inte så, för i takt med att rapporterna från Norge slussades
ut i världen kändes det mer och mer obetydligt.
När jag stängde datorn inatt var 15 personer från Utöya och 10 personer från Oslo tagits in på sjukhus.
Alla levde.
Att vakna upp till beskedet att minst 85 personer avrättats på AUF-lägret var ogreppbart.
Att attackera något av det viktigaste vi har, politiskt engagerade ungdomar... Groteskt.
Åter igen har de sociala medierna visat sig överlägsna vad gäller att sprida information, på
gott och ont. Att sålla vad som stämmer och inte är ett jobb i sig.
Givetvis känner jag mig också som en hycklare som reagerar så otroligt starkt på
en sådan här händelse, bara beroende på dess geografiska läge.
Sverige är i chock, pga att vårt grannland drabbats.
Att människor som vi drabbats.
Mer eller mindre varje dag, sker attentat lika omfattande som det igår i Norge,
i Baghdad och Kabul.
Något som mestadel går oss obemärkt förbi.
De behöver också våra böner.
Alla tankar och alla mina böner går till de anhöriga
till människor som på något sett utsatts för detta våld.