Och helgen var bra...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vad ska jag skriva om Charlotta?

Åh Charlie, min Charlie vill att jag ska blogga.

Men det är rätt tomt för tillfället.

MEN jag kan ju berätta lite om dig Charlotta?

Och om hur det blev som det blev med oss?

Jo. Såhär var det. Charlotta och jag har gått på samma kyrkans barntimme. Samma lågstadie. Nästan samma mellanstadie. Samma högstadie. Samma Tjejgrupp (en grupp i kyrkans lokaler dit förvirrade tonårstjejer like moi fick komma och prata av sig lite.) Samt samma gymnasieskola.

Om vi umgicks?

Aldrig.

Aldrig att vi gjorde.

Och jag vet inte riktigt varför.

Vi ingick aldrig i samma kretsar liksom, men hon fanns alltid där i perferin.

Sen började hon i Lund och jag i Malmö,

och vi liksom grodde på vars ett håll.

Och sedan ringde den där Ljungbergskan oss båda och kallade tillbaka oss hem till byn, för att göra Les Miserables. Och där hände det. Jag trooor att det började med att jag köpt mörkt choklad med havssalt i, för att jag läst på Calle Schulmans blogg att det var apgott. Och då såg Charlotta det och sa, "Åh har du köpt det?! Jag har aldrig trott det var äckligt, sen läste jag på Calle Schulmans blogg att det var skitgott!".

Och resten är, som man säger, historia.

Inte helt sällan skriver jag SMS i enbart versaler till Charlotta.

SMS fyllda med nörderier. Vi delar nämligen samma nördiga intresse för musikaler, Helen Sjöholm, bloggar, Morgonpasset i P3 osv.

Sen har vi det här med ält och ångest.

Inte helt sällan kan Charlotta skriva "Matilda..." till mig, och jag vet direkt vartåt det barkar.

Vi luftar ångest som en damallergiker luftar sängkläder.

Hela ti'n.

Med hopp om att den ska försvinna så ältar vi den i oändligt.

Men så glad jag är över det.

Snart ska vi dricka vin en måndag på Lunds mysigaste hak och sedan shoppa upp alla våra pengar på H&M.

Puss!