Esbjörn Hazelius

Ikväll har jag varit på konsert med min vackra vän Eva, tillika MILF.

Vi såg Esbjörn Hazelius på biblioteket här i Ängelholm och jag grät.

Som.

Ett.

Jävla.

Barn.

Sån é jag.

Bölar nästan hela tiden.

Men det var så fint.

Jag är ju en sucker vad gäller svensk folkmusik och hela vistraditionen.

Spelemän är min grej.

Kalle Moraeus och jag ska gifta oss en dag, och han ska

föra mig hem till Orsa, och där ska vi bo i en stuga med de andra

bröderna Moraeus, och Björn och Benny får hälsa på när de vill.

I alla fall.

Eva sa en dag i förra veckan

"Ska vi åka och se på "gmkgmek-björn-ngrge-azelius"?

WHAT, sa jag, och tänkte direkt Björn Afzelius-tribute.

Och don't get me started på hur mycket jag älskar Afzelius.

Jaja, hon förklarade att hon i själva verket hade sagt ESbjörn HAzelius.

Okej sa jag, snäll som jag är.

Och kaching.

Una fullträff.

Jag ger Esbear 5 tockar av 5 möjliga.

Grannt!