Ingen rök utan eld.

I lördags skulle jag värma bulle på skolan.

Det gick inte så bra.

Sjukt dålig bloggkvalité

Här kommer una classico "idag-har-jag:"-inlägg.

Håll till godo eller kanske inte.

Idag har jag och Calle varit på Väla och handlat. Vad vi handlat kan jag inte säga.

Det är hemligt.

Det blev en ______ och en ________ och sedan till sist köpte vi en _______.

Sedan åkte vi till glasögonaffären. Jag måste ha nya glojärn.

Seriously.

Efter frenetiskt provande av olika bågar, kom jag nog fram till att

de snyggaste var... Calles bågar.

Sedan åkte vi hem, jag hämtade ut paket som jag släpade hem.

Öppnade det.

Fin klänning, fin kjol, skorna var i fel storlek OCH hade pigmentsfläckar.

Såklart.

Sedan somnade jag.

Japp.

Det gjorde jag.

Men nu ser vi framåt.

Imorgon ska jag träna. Och skriva.

Och träna. Och skriva.

Och sedan middag på Harrys med vänner.

Vi avslutar med en gammal film på Erika.

Två dagar innan studenten tror jag bestämt.

Vi hade varit på fest på logen (iimiinliillabyy),

och hade sedan innan bestämt att vi skulle sova över på

skolans fotbollsplan.

Mhm.

Det hände inte.

Istället gick vi och la oss i någon timme,

och sedan gick Matilda upp och gick till skolan.

Dyngrak.

Do not try it at home kids.

Helt normalt.

De senaste tre dagarna har jag bl. a varit Tony Irvings gravida dotter. Och friat till en flicka som är lik mig. Och varit byggmaterial till ett hus som Arnold Schwarzenegger skulle bygga. Och dött. Flera gånger. Och varit en fågel utan ben som badad i marzansås letandes efter en diamant. Ochjaandrasånasaker.

Ni då?

Min syster J.

Min syster har kräksjukan, och blir irriterad på mig när jag inte förstår vad hon försöker förklara:

Jessie - Undrar om du tappade några hjärnceller av att spela fru.

(Redan där. What liksom? Vi började repa igår. Chill.)

Twilla - Undrar om du spydde ut alla dina.

(Snap)

Jessie - Ja. Eller spydde jag ut förmågan att läsa tankar.

(Haha. Vänta... Haha!)

Nämen. Jag tycker synd om henne. Innan när jag satt och väntade på bussen i vänthallen så luktade det spya, så då kom jag och tänka på henne och ringde för att höra hur hon mådde.

Sån är jag.

Kombin.

Så har jag det just nu.

Hemkommen till en tom lägenhet, stelfrusen efter promenad från

bussen. Virar in mig i min finfina koftfilt,

(den ska vi tala om någon dag. bästa köpet. någonsin. ja.

som gjord för kalla kvällar på Sågen.)

Och nu, ett glas rött och pirog.

Kombinationen, gott folk.

Precis efter att jag svept glaset på bilden nedan kom jag på

att jag precis knaprat i mig två Alvedon.

(Säger också en del om hur trött jag är i huvudet)

Såå... Om jag inte dyker upp på repet imorgon så vet ni.

Dagens kollationering-isch var mycket trevlig!
Prat och genomgång innan vi fick köra lite övningar och känna lite på varandra. Var som att träffa sin familj efter att ha varit ifrån varandra länge länge. Därför blev det ganska mycket kramar och ännu mer interna referenser av alla de slag...

Imorgon repar vi igen!



Och på tal om imorgon!
Imorgon kommer Erik hem!
Som jag har längtat!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Kan man förälska sig i en ring?

Jadådetkanmam!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Away on roap.

Så!

Nu drar jag iväg och repar!

Så här såg det ut för ca. 2 år sedan, på ett

av de allra första Josephrepen.

Jakob, och hela hans hus!

Har ni för övrigt tänkt på att peacock (påfågel)

blir ärtkuk rakt översatt?

Japp.

Jag kunde inte sova inatt heller.

hm till you drop.

I pauserna av kurslittläsandet passar jag på att totalt hänge mig

i internetshoppandets ädla konst!

Detta kommer inom kort att flytta in i min garderob!

Lürtag.

Fina dag.

På kvällen åkte jag till Emma, käkade thai

och tittade på Melodifestivalen,

som kvällen till ära verkade ha lite problem med medhörningen.
Så vi tittade på Gaygalan istället,

(Herregud. Schlagern. Se och lär.)

drack vin och käkade semla.
Jappjapp.

Sen infann sig det vanliga Twilla-och-Emma-syndromet.

Dvs. vi fick akut tröttma,

och fick skiljas åt.

På stadsbussen hem lyssnade chauffören

på Radiosex i P1.

Det var bara han och jag på bussen.

Kuligt.

Pussy.

Det här min pappas finger.

Men.

Ser det inte konstigt ut?

Defekt?

Jo.

Det är nämligen brutet.

Men han ska inte åka in till sjukhuset.

Nädå.

Såfarligtärdetväländåinte.

T-ö-n-t.

Säger jag.

(Nej. Jag vet inte varför det är en nalle placerad i vardagsrummet.)

Lördag förmiddag!

Frukost hos Ally med Beyonce på TV. Jappjapp. Solen skiner och ikväll är det mello-kvällo!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Godmorgon!

Nu åker jag till Klippan C en stund. Först shoppa med sys och sedan samkväm hos Ally ikväll!

Ha en trevlig dag blöggers!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Klippanvägen,Ängelholm,Sverige

Listlust.

1. Vem ringde dig senast? Min syster Jessie
2. Hur löd ditt senast skickade sms? "Okej, jag tar bussen kvart över, sen skyndar jag mig hem"
3. Vilken är din favoritplats? Skogen. Och sängen. Och skogen. Och sängen. En säng i skogen. Det vore nåt.
4. Vad skrämde dig som barn?
Döden. - Helt sant. En period sprang jag efter mamma flera gånger efter att hon sagt godnatt, och var helt hysterisk, för att jag var övertygad om att jag skulle dö i sömnen. Stabilt när man är 9 år gammal.
5. Är du social? Jag är väldigt väldig. Väldigt social när jag är osocial, och totalt asocial när det faller på.
6. Är du blond? Njae. Jag färgade håret rödare häromveckan, men det tog inte så bra.
7. Gillar du glass? Japp, fast sorbet är snäppet godare.
8. Tycker du om att mysa? Ja herregud. Jag har närmast gjort det till en sport. Inte så jättefettförbrännande dock.
9. Känner du någon med samma födelsedag som din? Hm. En av mina första pojkvänner, min kompis lillasyster m.fl. Det känns som det är en del som fyller år den 20:e september.

10. Nämn något som är riktigt störigt. Barn som skriker på tåg. Folk som pratar i tysta kupén (kräver helt eget inlägg), folk som uppenbart går med håven, när man lägger sig i sängen och kommer på att man glömt lägga fram topz. (Fråga inte.)
11. Vad har du för ringsignal? Iphones standard.
12. Raggar du mycket? Jag kan bara ragga när jag är berusad och då kan jag ibland vara riktigt jäkla slipad.
13. Vilken var den senaste film du såg på bio? Änglagård 3
14. Läser du dagstidningen? På nätet, varje dag.
15. Läser du sportsdelen? Haha.
16. Dansar du i bilen? Nä. Jag har bilskräck (surprise) så jag sitter mest och håller i mig. Förutom med Erik. Då härmar vi katter eller ser vem som kan hålla en ton längst.
17. När motionerade du senast? I förrgår.
18. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? "V-grädde". På handlingslistan. Då är man lat. När man förkortar ordet "visp".
19. Vad ska du göra på lördag? Jag ska träffa Emma! Vi ska nog äta thai. Eller det bestämmer jag att vi ska nu. Sen ska vi kolla Mellon. Och om vi sen blir sugna på att skaka rumpa så ska vi ut och göra det.
20. Har du någon pojkvän? Inte då.
21. Gillar du att bli överraskad? Överraskad? Ja. Skrämd? Nej.

Hm...

Ja.

Det är alltså ungefär såhär jag ska

tillbringa min vår.

Hm, ett ord kommer osökt till mig.

Typecasting?

Matilda & maskerna (långt inlägg)

Ibland funderar jag en del över det här med personers

olika roller och masker.

Vi pratade i skolan idag om hur "skolskadade" vi blivit av

MKV, en utbildning som handlar mycket om att

betrakta sin omvärld och dess beteende.

En termin har nu gått, och vips går vi helt plötsligt

omkring och analyserar samhällets olika doxor och funderar över

våra medmänniskors olika kapital.

Och för mig är det så enormt påtagligt, det här med roller.

Jag är i mångt och mycket en kameleont, som är anser mig vara

ganska socialt begåvad, jag kan ta de flesta personer

och finner mig ganska snabbt i nya sällskap.

När jag går in i en roll gör jag det mycket medvetet,

och det speglas oftast både i mitt utseende och till mitt sätt.

När det gäller det utseendemässiga, kan man

bara kasta en blick in i min garderob.

Den ser ut att antingen tillhöra 5 olika människor,

eller en gravt schizofren person.

Där blandas "malmömode" med 50-talsklänningar

med med jeans och hoodies med classy kavaj och kjol.

Alla utformade efter mina olika roller.

När det gäller mitt sätt, så har det kommit fram

mer och mer med åren.

Det var när jag började föra samman

mina olika sociala konstellationer (och då

också mina olika roller) som det hela drogs fram i ljuset.

Mina roller krockade.

Och de gör de fortfarande.

Om jag tar med mina tjejkompisar från gymnasiet,

till mitt "vanliga" tjejgäng, så kolliderar mina roller,

och förrvirring uppstår.

Jag får försöka hitta någon slags balans,

men hela kvällen går ut på att jag hela tiden hoppar

mellan olika sociala inställningar.

Nu till min fråga.

Är detta på något sätt ett falskspel?
Kan jag bli beskyld för att "göra mig till",

och att "inte vara mig själv".

Jag är ju mig själv.
Det självet jag är i det sällskapet.

Är jag den enda som känner av detta?

Vafalls?

Tentaångest och lingondepression.

Idag fick vi tentan för terminens första delkurs.

Jag ville på riktigt lägga mig ner och dö.

Det känns totalt hopplöst, och helt omöjligt.

Men det hör kanske till att det ska kännas så?

Jag vet ju att det kommer falla på plats så

fort jag organiserat om i huvudet, och

jag vet också att jag arbetar allra allra bäst under press.

Likförbannat slår ångesten till varje gång.

Det är lite som med det där med mensen och dipparna.

Alltså.

Varje månad vid en viss tid blir jag otroligt nere.

Jag blir apatisk, ledsen, vill inte träffa människor,

men är samtidigt rädd för att bli ensam.

Varje månad tror jag att detta är något som kommer bestå,

att det är så mitt liv kommer se ut framöver.

Tills dagen då pakten anländer och man slår sig

för pannan och funderar över hur man kan

glömma en sak som är ganska så reaccuring i ens liv.

Helt helt normalt...

PS.
Jag har ont... i hårbotten?

Vad betyder det?

Läj Mizz.

Okej, idag blev det där som varit lite smått hemligt
väldigt ohemligt.

26e april har Highlights ur musikalen Les Misérables premiär i Klippan C,
och I'm in it.

Väldigt kul och ett väldigt trevligt sätt att liksom knyta
ihop den dära säcken som öppnades för två år sedan,
med Joseph, och allt vad det innebar.

Förresten, vilka är det ijenklien som följt med mig hit?
Är alla godingar kvar?

Amandas flyttkort!

Amanda ska flytta, och idag fick jag ett flyttkort!

Amanda!

Jag paxar västra tornet när jag kommer och hälsar på!

Why man?

4 timmars sömn.
Upp klockan 6.
Malmö.
Skola.
Klippan.
Massaskojsomjagsnartkanberättaommenjagväntarlitetill.
Hem kl. 19.
Sjukstuga.

Överleva.

Alla hjärtans dag

Nae.
Något rosarött skimmer får nog inte denna måndag.
Men ordet love på fingret kan man ju bjussa på.

GAD, äntligen finns du!

Åh!
Ni måste läsa det HÄR.
Bara gör det.
Ni kommer förstå mig så otroligt
mycket bättre sen, alla ni i min närhet.
Jag lider av oerhört svår GAD.
För att inte säga extrem.

Och helgen har varit bra?

Never thought I'd see the day...

Och där har vi ju ett mail jag aldrig jag trodde

jag skulle få se i min inkorg.

My god.

Vad har hänt med mig?

Väntar på mamma...

Missberäknade tiden to-talt för när mors spinning skulle vara klar. Därför sitter jag nu här i omklädningsrummet, påklädd och stretchad, och skäms.
Läser på Facebook att Mubarak avgått.

2 tankar.

1. Skönt för the people of Egypt.

2. Jag måste bli bättre på att ha pejl på nyhetssidorna. Jag pluggar media och får reda på en världsnyhet via Facebook. Det håller fan inte.
Men visst är det fint ändå? Med sociala medier.
Nu kommer mor snart och då ska vi hem och äta tacos och kolla På Spåret.

I Egypten ska folket fira.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Esph

Fikar med Emma!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Hipstamatic-frälst!

Efter lite påtryckningar ifrån fellow-iphoners tankade

jag hem Hipstamatic.

Jävlar i min lilla låda.

Och jag ställer mig återigen frågan

hur jag någonsin klarat mig utan Iphone.

PLUS att den var helt gratis!

Majj gadd.

Adele - Rolling in the deep

It takes a redheaded woman...

Jag färgade håret igår.

Rött.

Eller det skulle bli rött.

Men i och med att mitt hår verkar vara

av sällsynt... stark kvalité, så märktes knappt

någon skillnad.

Så.

Nu har vi nog bokat tid hos frisören.

Japp.

Det kommer nog bli rött Elsa Billgren-style.

Om jag vågar dvs.

Lyxproblem numero uno...

Jag har inga fultrosor längre.

Det kom jag på häromdagen efter träningen när jag skulle byta om till

min favoritslacker outfit, och ville slänga på

ett par riktiga Bridget Jonestrosor á la mammelucker.

Inte då.

Något sådant existerar inte längre i den Ljungkvistska

garderobsinsättningen. Jag har nästan bara sexiga snyggtrosor.

Ehh.

Det var bara det.

Go ugly again...

Den senaste tiden har jag fått höra samma sak från lite olika personer.

Att jag gått och blivit snygg.

Men alltså.

Att säga "Gud vad snygg du blivit!" till någon...

Är det inte egentligen inte bara ett, för dem, bekvämt sätt att säga

att man var ful innan?

Ibland vill jag bli ful igen, just to shut them up.

"Jag med!"

Idag köpte jag en tröja på mammaavdelningen.

Den var skitsnygg. Och kostade 100:-.

Så jag tog en stl mindre än min och slog till.

Tjejen i kassan sa att den skulle hon vilja köpa även

om hon inte var gravid.

"Jag MED" sa jag.

Med eftertryck.

Tog typ en halvtimme innan jag insåg att jag

nog inte riktigt menade det jag sa...

En tyst minut för mina bröst...

Låt oss alla samlas i en tyst minut... för mina bröst.

Det fanns en tid då de levde upp, då de ständigt var på språng.

Nu har de tämjts av motion och sport-BH:ar.

Jag vill bara att brösten skall veta att jag och valda delar av min omgivning

saknar dem, och att de när som helst är välkomna tillbaka.

Dock behöver de ju inte ta med sig röven.

Dagen jag började prata om att solen ibland inte skiner på mig.

Så, nu bryter vi isen kära medmänniskor.

Jag mår piss.

I perioder mår jag pissigare och i vissa som tur är ganska sällsynta perioder mår jag pissigast.

Det är inget unikt eller orginellt med det hela, det är helt normalt

för min ålder, ja tänk, det är nästan något lite obligatoriskt över det hela.

Unga tjejer har blivit vana vid att då och då vakna och vilja dö vid tanken

på att man förmodligen måste gå upp ur sängen.

Jag har blivit det jag själv föraktat och tyst hånat.

Någon som faktiskt har nästan allt, men som ändå har så

förbannat svårt att vara glad.

Varför? frågar ni.

Därför! svarar jag.

Och har man en blogg vars huvudsyfte är att roa en själv och andra

kan man liksom inte skriva om att solen inte lyser på mig.

Man kan inte skriva om att man inte längre orkar höra av sig till någon,

för att man är rädd att folk ska kräva något av en, och det orkar man inte.

Men nu, tar jag fanimej bladet från flabben och säger det jag

måste bli bättre på att säga:

Jag är ledsen.

Och om ni liksom inte orkar hänga med i en blogg

som ibland är ledsen behöver ni inte det.

Fint va?

Så.

Nu kan ni gå loss bland kommentarerna.

Jag är en geggig deppig mjukis.

Out in the open.

Och snart kommer solen lysa på mig igen.

Det måste den.