Låt oss alla samlas i en tyst minut... för mina bröst.
Det fanns en tid då de levde upp, då de ständigt var på språng.
Nu har de tämjts av motion och sport-BH:ar.
Jag vill bara att brösten skall veta att jag och valda delar av min omgivning
saknar dem, och att de när som helst är välkomna tillbaka.
Dock behöver de ju inte ta med sig röven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar