Fyfan vad här ska krypas till körset nu.
Som jag har hånat alla di sma tösera som stått längst fram på Håkan Hellström-konserter med kajal, Ta-mig-till-kärlek-t-shirts och lugg kammad från nacken. Igår på Sofiero var det dags för Säkert!, The Ark och Håkan Hellström. Jag var där mest för The Ark kan jag säga. Och dom var bra. Mycket mellansnack dock, och avsaknad av vissa låtar. Och sedan skulle han då upp på scenen. Denna krulliga påg från Götet som får Sveriges alla 14-åringar att tapetsera sina statusuppdateringar med budskap om att alléer inte är så dåliga ändå, om du går bredvid.
Att jag sedan under 1½ timme sväljer det med hull. och. hår.
Vad hände?
Möjligtvis kan rosét haft a say i det hela. Jag fällde nästan en tår, vid en tidpunkt. Jag kunde liksom bara stå där och hålla i Erika i handen och känna mig dum. Han sjöng förvånansvärt rent, och saxofonisten fick mig att vilja åka hem och byta underbyxor. Inget, tillfredställer mig mer än riktigt bra sax.
Så ja.
Det här pratar vi aldrig mer om, okej?
Fortfarande relativt säker på min coolhet.
"Gapa, gapgapgapgapaa (Pååå torsdag är det podcast igeeeeeeen, med Filip, och Freeedrik)"
Angelica!
Andreas var också med!
Och Erika!
Håkiz.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar