Onsdag & Humorhimlen Live.

Nä, det går liksom inte att förklara på ett vettigt sätt.

Så vi kör pang på rödan.

En av mina största förebilder var gäller skrivandet, radioandet, och levandet i allmänhet är Hanna Hellquist. Love her. Verkligen lite extra kul då att hon drog in mig i köket på Babel i onsdags, för att diskutera det otroligt urusla med ballerinaskor (som jag bar kvällen till ära, skulle ju köa dölänge, så klackarna fick stanna hemma.) Vi pratade lite om Twitter, och hon tyckte att jag skulle plugga i Piteå, eller på "någonstans öde". Så att jag kunde koncentrera mig på studierna. Och kanske någon karl. Sen kysstes vi lite. Och så var det med det. Inga konstigheter. Erika hade beställt en kyss, och då fick det bli så.

Kvällen i övrigt får nog kategoriseras som den roligaste i hela mitt liv. Bara en sån sak som att jag fick snicksnacka lite med Kodjo, dansa Single Ladies-dansen med Josefinito och snacka kurvor med Kakan. Och dansa med massa underbara brudar. Nu börjar det nästan låta lite som jag numera föredrar det kvinnliga könet vad gäller påskinkning. Nja. Men som Frida så fint skrev: "Det var så flatiga vibbar i luften att ingen ens var lite hetero!"

Kyssbilden bevarar jag i mitt hjärta. Och i min dator.

En sån dag ni vet...

Men ikväll skriver jag kanske om igår, och om det fantastiska som hände!

Youtube-treasure.

Well hello NERD!

Fy fan.

Det är pga sånt här som jag älskar youtube.

Helen Sjöholms absolut sista föreställning av Kristina från Duvemåla,

Du måste finnas.

Varsågoda.

Fool.

Jaha.

Sen när blev man en sådan lyxig lirare

som hittar en tröja som man gillar,

och därför måste köpa en i varje färg?

Aeh.

Vem försöker jag lura.

Tröjjäkeln kostade 20 spänn stycket.

I could take it.

Onsdag.

• Jag har färgat ögonbrynen. "What?!" tänker ni. Eller inte. Men ja. Mina ögonbryn. Di äro gyllene likt solen. Om jag inte fyller i dom. Men det orkar man ju inte alltid. Så då färgade jag dom jäklarna. Det skedde i måndags, men inte förrän idag ser di drägliga ut. I två dagar har jag gått runt och sett ut som Blomstermonster (local village people. ägde blomsteraffären bredvid Kochs typ. hade ögonbryn likt en rysk babuschka. hittade pojkvän. sålde blomsteraffären. nu är den riven. endast ett vitt plank står kvar. ajmitthjärta.)

• Tänk er euforin på Aftonbladets redaktion när de insåg att Ganna rimmar på stanna. "Vad är oddsen?!" Typ. Magizkt.

• Inatt var första natten på 3 veckor som jag inte sov sittandes! Jag ser ljuset osv.

• Jag är socialt usvulten. Japp. Feed me someone.

Dör.

Texten publicerad i HD/NST 15/10-11

"Facebookgruppen ”Vi vill INTE att Estetiska programmet på Åbyskolan i Klippan ska läggas ner" har i skrivande stund 432 medlemmar, och ökar ganska stadigt.

En blandning av nuvarande elever, före detta elever, lärare, föräldrar och utomstående, som vill visa sitt missnöje mot det förslag om stoppat intag år 2012, som BUNs ordförande, och vice ordförande lagt till.

Själv känner jag mest en frustration över att politikerna inte kan se det fina och, för Klippan, värdefulla de har precis under näsan. Jag läste det musikestetiska programmet mellan åren 2006 och 2009, och studerar numera på Malmö Högskola.

Där har inte alla hört talas om Klippan.
Många har det.
Meningen ”Aha, du är från Klippan...”, får jag höra förvånansvärt ofta. De har en bild av vår stad som tyvärr är otroligt präglad av händelserna under 1990-talets andra hälft.

För mig kommer Klippan alltid att förknippas med kreativitet.
Musik och kultur.

Att ta bort det Estetiska programmet känns inte bara som ett steg i fel riktning.
Det känns som att skjuta sig i foten totalt vad gäller skapandet och utformandet av den yttre bilden av vår kommun.

Satsa istället på att marknadsföra det ni har! Min åsikt är att om Estetiska programmet lägger ner, så kommer inte elever vända sig till ett annat program på Klippans Gymnasieskola, utan till en annan skola, i en annan kommun.
Även om jag inte längre går kvar, så råder det inga tvivel om vad programmet har betytt, och betyder för människor. Facebookgruppens logg är fylld med inlägg från gamla elever, om hur de tre åren på det Estetiska programmet var de bästa i deras liv.

De var de bästa i mitt liv.

För mig har Klippans Gymnasieskola alltid varit en plats för alla.
En skola att trivas i.
Låt det få fortsätta vara det.

Matilda Ljungkvist"

Jamenjaha.

Några punkter:

•

Helgen var fin den! Mycket Lina. Mycket Al. Mycket skratt. Kvalitetstid. Fintskareva.

• Läste ni das lokaltidning (HD/NST) i lördags så läste ni kanske en text av undertecknad?! Hade nämligen en liten textajävor publicerad på Klippansidan. På ämnet det Estetiska programmets eventuella nedläggning. Skulle kunna lägga opp den här, om ni vill. Vill ni?

• Var på långmiddag i lördags. Det innebär att man klär upp sig, knarkar Coci, åker till Ljungbyhed och äter mycket mat. Länge sitter man och äter. Massa plockmat. Fy fan vad gott det var. Vi åt i hundra år, jag drack ett halvt glas vin, förlorade i Med andra ord och somnade sedan på soffan Tack Sofia och Linus.

• Förutom lite hosta, noll lungkapacitet (andfådd av att kliva ur sängen), samt en trötthet som kommer på ibland så är jag ganska så mycket helt återställd. Äter Doxyferm i några dagar till och shottar Cocillana tills jag inte hostar mer. Och kanske lite längre. Älskar skiten.

Lika som bär 1.

And so it continues...

Mina fränder!

När något inte känns hundra, så är det oftast inte det.

Idag var jag hos doktorn igen, fast här i Ängelholm istället.

Har inte känt av någon förbättring av penicillin och hostmedicin, och nu har det gått 6 dagar.

Fick en tid tidigare i eftermiddags, och det visade sig att jag har det som min mor hela tiden trott, lunginflammation. Skönt att få ett besked, men surt att ha käkat penicillin i en vecka i onödan.

Fick utskrivet starkare hostmedicin

(Cocillana "Den kan göra dig dåsig." Sweet.)

och en ny antibiotika.

Gick direkt till Apoteket för att hämta ut det,

bara för att få beskedet att min antibiotika är slut överallt, även hos leverantören.

Apotekarn ringde min doktor, som hade gått hem för dagen,

men skulle skriva ett nytt recept imorgon...

Sååå, i runda slängar blir det väl en.... 17 dagar på penicillin?

Det firar vi med Jurassic Park!

Huh?

Kan någon berätta sen NÄR Aragorn skriver krönikor för Expressen?

Aragorn II, son av Arathorn, arvtagare av Isildur.

Martin Carlsson, krönikör på Expressen.

My friendz!
Blir man av med sitt centilitermått till sin hostmedicin får man hitta någon form av su(p)bstitut.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Les Mis i Malmö.

Tjära tjära vänner.

I fredags begav jag mig i gott mod(-isch) till Malmö, för att se Les Mis. För endast 100:- fick vi unga människor se denna föreställning och vi var ack så tacksamma. Det var mycket mycket bra, en del understudys (bl.a min kära Madame Thenardier, men får chansen att se Marianne Mörck göra rollen i januari istället). Jag var mest oroad över att jag skulle hosta mig igenom hela föreställningen, men jag blev så inne i det som försiggick på scenen att jag nästan glömde att hosta. Nästan...

Dock kan vi nog ha retat gallfeber på personerna runtomkring oss, då vi inte riktigt kunde låta bli att diskutera oss genom musikalen. Tyst såklart. Men ändå. Typ (SPOILERVARNING) "Hur ska dom göra med "Så vacker fläta du har", hon har ju ingen fläta?!" Och "Vadå Javert SKJUTER SIG?!"

Och att man för första gången fått lite fria händer vad gäller utformning av dekor, mask och kostym var också intressant. Dock tyckte jag personligen att Eponine förlorade lite av sig själv när hon liknade sin mor så mycket. Samt. What is up with the effing dog?!

(Kul samtal. "Du Benny... Vi har snackat lite och... Du får vara hunden.")

Annars överasskade Herr Ekborg med ett högre register som ibland lät skrämmande likt hans lillebror. (Sen tackar jag Gud himlen varje dag för att vår Madame Th inte behövde bli lika... intim med Marius, som Malmö Operas fick vara. )

Sofia, Linus & Calle!

Andreas & Okhan!

I övrigt var jag i ganska uselt skick, och kroppen hämnades utavbarahelvete igår. Nådde någonslags feberhighscore igårkväll, med 39,3, Och då hade jag ändå tagit 2x 500mg Alvedon.

Började inte penicillinet verka snart så vet jag liksom inte vad jag ska ta mig till. Buhu.

Puzz mina tjära.

True story...

The very last gnäll.

Nu ska jag be om att få gnälla.

En gång bara. Sen får det vara slut med gnällandet.

Efter en h-e-l-v-e-t-e-s-n-a-t-t med högre feber än jag någonsin haft förut

(3 punkter som visar på hur väck jag var:

1. Jag har skickat sms till 118100 och frågat hur ofta man får ta Alvedon. Minns ingenting.

2. Jag trodde det hade gått 15 minuter. När jag tittade på klockan hade det gått 1½ timme.

3. Jag vaknade med min ögonbindel på... Runt foten.)

... tänkte jag att det fick vara nog nu. Jag hade dödsångest och tänkte att

"Jaha. Jag har fanimej ALLTID rätt. Jag KOMMER dö när jag är 21."

Ett besök på vårdcentralen senare kör vi på en härlig liten dos Kåvepenin igen. Hör. mig. jubla.

PLUS att jag fick (VARNING FÖR UTELÄMNANDE INFORMATION) mensen från helvetet idag och liksom vill hugga en kniv i mitt eget ryggslut.

Fint är att mor & bror kommer hem inatt. Och mor sa innan hon åkte, och jag citerar, "Du behöver inte städa något speciellt. Jag tänkte ändå storstäda på torsdag."

Fint så man vill gråta.

(Såklart har jag städat ändå. Städa "speciellt" som min mor, pedanten med stort P, uttrycker det, är för oss vanliga dödliga ganska grundlig städning.)

(Plus. Att när jag skulle åka till Klippan gör misstaget att sätta mig precis bakom föraren. "Åh, vad bra. Det här är första gången jag kör till Klippan, så då kan du ju visa mig var jag ska köra."

Mm, tänkte jag.

Så idag fick barnen i Östra och Munka snällt stå och vänta på en buss som aldrig kom.)

Hejmeder.

Sjukamög!

Alltså ALLTSÅ.

Sorry, har inte kunnat blogga, då jag varit upptagen.

Med vad undrar ni?

Hm, med att hosta upp mina lungor osv.

Känns som jag precis slutade äta Penicillin ju.

Känns ju verkligen lajbans att köra en runda till om man säger så.

Annars?
Jorå.

Är ganska pepp.

Mitt liv, som sedan i typ juli har stått på hold i vissa avseenden,

kickar om jag förstått

allting rätt igång igen imorgon.

När jag inte hostar hänger jag mest på en gräsmatta, med lots of löööve.

Pista min lista.

Stulade denna granna lista av Sus!

1. När ingen ser/hör mig så...... pratar jag med mig själv. Hela tiden. OjojOJ.

2. Jag går aldrig hemifrån utan.... att känna så kyl/frys är stängd ordentligt, spisen/ugnen är av, kaffekokaren urkopplad, locktång avstängd och dator avstängd. Trots det består ca. 20 minuter av min pendeltid av ångest att jag ska ha glömt något av det ovanstående.

3. Min blogg heter som den gör för......att det bara blidde så. Nu i efterhand hade jag nog valt något annat. Jag är liksom inte lika ironisk som förr.

4. Om jag vågade så skulle jag......säga vad jag tycker och tänker lite mer, låta mig själv bli lite mer besviken. Är så grymt känslig mot det för tillfället. Jag måste HÄRDAS!

5. Om 10 år kommer jag att.......vara 31 år. Förhoppningsvis är krisen förbi. Äldre människor i min närhet har sagt till mig att det är då det blir bättre. Skönt att veta. Jobbigt att det är 10 år dit. Jag hoppas att jag jobbar med något jag tycker om. Att jag bor på en plats jag tycker om. Och att jag fortfarande har min sociala mångfald. MOHAHA.

Om jag blivit sjuk?

Gissa tre gånger.

Mm.

Och jag VET inte vad det är för plitor jag fått på bröstkorgen.

Kan det vara allergi mot någon lotion?

Eller parfym?

Sen ska jag berätta om helgen!