Nä, det går liksom inte att förklara på ett vettigt sätt.
Så vi kör pang på rödan.
En av mina största förebilder var gäller skrivandet, radioandet, och levandet i allmänhet är Hanna Hellquist. Love her. Verkligen lite extra kul då att hon drog in mig i köket på Babel i onsdags, för att diskutera det otroligt urusla med ballerinaskor (som jag bar kvällen till ära, skulle ju köa dölänge, så klackarna fick stanna hemma.) Vi pratade lite om Twitter, och hon tyckte att jag skulle plugga i Piteå, eller på "någonstans öde". Så att jag kunde koncentrera mig på studierna. Och kanske någon karl. Sen kysstes vi lite. Och så var det med det. Inga konstigheter. Erika hade beställt en kyss, och då fick det bli så.
Kvällen i övrigt får nog kategoriseras som den roligaste i hela mitt liv. Bara en sån sak som att jag fick snicksnacka lite med Kodjo, dansa Single Ladies-dansen med Josefinito och snacka kurvor med Kakan. Och dansa med massa underbara brudar. Nu börjar det nästan låta lite som jag numera föredrar det kvinnliga könet vad gäller påskinkning. Nja. Men som Frida så fint skrev: "Det var så flatiga vibbar i luften att ingen ens var lite hetero!"
Kyssbilden bevarar jag i mitt hjärta. Och i min dator.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar