Les Mis i Malmö.

Tjära tjära vänner.

I fredags begav jag mig i gott mod(-isch) till Malmö, för att se Les Mis. För endast 100:- fick vi unga människor se denna föreställning och vi var ack så tacksamma. Det var mycket mycket bra, en del understudys (bl.a min kära Madame Thenardier, men får chansen att se Marianne Mörck göra rollen i januari istället). Jag var mest oroad över att jag skulle hosta mig igenom hela föreställningen, men jag blev så inne i det som försiggick på scenen att jag nästan glömde att hosta. Nästan...

Dock kan vi nog ha retat gallfeber på personerna runtomkring oss, då vi inte riktigt kunde låta bli att diskutera oss genom musikalen. Tyst såklart. Men ändå. Typ (SPOILERVARNING) "Hur ska dom göra med "Så vacker fläta du har", hon har ju ingen fläta?!" Och "Vadå Javert SKJUTER SIG?!"

Och att man för första gången fått lite fria händer vad gäller utformning av dekor, mask och kostym var också intressant. Dock tyckte jag personligen att Eponine förlorade lite av sig själv när hon liknade sin mor så mycket. Samt. What is up with the effing dog?!

(Kul samtal. "Du Benny... Vi har snackat lite och... Du får vara hunden.")

Annars överasskade Herr Ekborg med ett högre register som ibland lät skrämmande likt hans lillebror. (Sen tackar jag Gud himlen varje dag för att vår Madame Th inte behövde bli lika... intim med Marius, som Malmö Operas fick vara. )

Sofia, Linus & Calle!

Andreas & Okhan!

I övrigt var jag i ganska uselt skick, och kroppen hämnades utavbarahelvete igår. Nådde någonslags feberhighscore igårkväll, med 39,3, Och då hade jag ändå tagit 2x 500mg Alvedon.

Började inte penicillinet verka snart så vet jag liksom inte vad jag ska ta mig till. Buhu.

Puzz mina tjära.