Och helgen var bra...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vad ska jag skriva om Charlotta?

Åh Charlie, min Charlie vill att jag ska blogga.

Men det är rätt tomt för tillfället.

MEN jag kan ju berätta lite om dig Charlotta?

Och om hur det blev som det blev med oss?

Jo. Såhär var det. Charlotta och jag har gått på samma kyrkans barntimme. Samma lågstadie. Nästan samma mellanstadie. Samma högstadie. Samma Tjejgrupp (en grupp i kyrkans lokaler dit förvirrade tonårstjejer like moi fick komma och prata av sig lite.) Samt samma gymnasieskola.

Om vi umgicks?

Aldrig.

Aldrig att vi gjorde.

Och jag vet inte riktigt varför.

Vi ingick aldrig i samma kretsar liksom, men hon fanns alltid där i perferin.

Sen började hon i Lund och jag i Malmö,

och vi liksom grodde på vars ett håll.

Och sedan ringde den där Ljungbergskan oss båda och kallade tillbaka oss hem till byn, för att göra Les Miserables. Och där hände det. Jag trooor att det började med att jag köpt mörkt choklad med havssalt i, för att jag läst på Calle Schulmans blogg att det var apgott. Och då såg Charlotta det och sa, "Åh har du köpt det?! Jag har aldrig trott det var äckligt, sen läste jag på Calle Schulmans blogg att det var skitgott!".

Och resten är, som man säger, historia.

Inte helt sällan skriver jag SMS i enbart versaler till Charlotta.

SMS fyllda med nörderier. Vi delar nämligen samma nördiga intresse för musikaler, Helen Sjöholm, bloggar, Morgonpasset i P3 osv.

Sen har vi det här med ält och ångest.

Inte helt sällan kan Charlotta skriva "Matilda..." till mig, och jag vet direkt vartåt det barkar.

Vi luftar ångest som en damallergiker luftar sängkläder.

Hela ti'n.

Med hopp om att den ska försvinna så ältar vi den i oändligt.

Men så glad jag är över det.

Snart ska vi dricka vin en måndag på Lunds mysigaste hak och sedan shoppa upp alla våra pengar på H&M.

Puss!

Onsdag & Humorhimlen Live.

Nä, det går liksom inte att förklara på ett vettigt sätt.

Så vi kör pang på rödan.

En av mina största förebilder var gäller skrivandet, radioandet, och levandet i allmänhet är Hanna Hellquist. Love her. Verkligen lite extra kul då att hon drog in mig i köket på Babel i onsdags, för att diskutera det otroligt urusla med ballerinaskor (som jag bar kvällen till ära, skulle ju köa dölänge, så klackarna fick stanna hemma.) Vi pratade lite om Twitter, och hon tyckte att jag skulle plugga i Piteå, eller på "någonstans öde". Så att jag kunde koncentrera mig på studierna. Och kanske någon karl. Sen kysstes vi lite. Och så var det med det. Inga konstigheter. Erika hade beställt en kyss, och då fick det bli så.

Kvällen i övrigt får nog kategoriseras som den roligaste i hela mitt liv. Bara en sån sak som att jag fick snicksnacka lite med Kodjo, dansa Single Ladies-dansen med Josefinito och snacka kurvor med Kakan. Och dansa med massa underbara brudar. Nu börjar det nästan låta lite som jag numera föredrar det kvinnliga könet vad gäller påskinkning. Nja. Men som Frida så fint skrev: "Det var så flatiga vibbar i luften att ingen ens var lite hetero!"

Kyssbilden bevarar jag i mitt hjärta. Och i min dator.

En sån dag ni vet...

Men ikväll skriver jag kanske om igår, och om det fantastiska som hände!

Youtube-treasure.

Well hello NERD!

Fy fan.

Det är pga sånt här som jag älskar youtube.

Helen Sjöholms absolut sista föreställning av Kristina från Duvemåla,

Du måste finnas.

Varsågoda.

Fool.

Jaha.

Sen när blev man en sådan lyxig lirare

som hittar en tröja som man gillar,

och därför måste köpa en i varje färg?

Aeh.

Vem försöker jag lura.

Tröjjäkeln kostade 20 spänn stycket.

I could take it.

Onsdag.

• Jag har färgat ögonbrynen. "What?!" tänker ni. Eller inte. Men ja. Mina ögonbryn. Di äro gyllene likt solen. Om jag inte fyller i dom. Men det orkar man ju inte alltid. Så då färgade jag dom jäklarna. Det skedde i måndags, men inte förrän idag ser di drägliga ut. I två dagar har jag gått runt och sett ut som Blomstermonster (local village people. ägde blomsteraffären bredvid Kochs typ. hade ögonbryn likt en rysk babuschka. hittade pojkvän. sålde blomsteraffären. nu är den riven. endast ett vitt plank står kvar. ajmitthjärta.)

• Tänk er euforin på Aftonbladets redaktion när de insåg att Ganna rimmar på stanna. "Vad är oddsen?!" Typ. Magizkt.

• Inatt var första natten på 3 veckor som jag inte sov sittandes! Jag ser ljuset osv.

• Jag är socialt usvulten. Japp. Feed me someone.

Dör.

Texten publicerad i HD/NST 15/10-11

"Facebookgruppen ”Vi vill INTE att Estetiska programmet på Åbyskolan i Klippan ska läggas ner" har i skrivande stund 432 medlemmar, och ökar ganska stadigt.

En blandning av nuvarande elever, före detta elever, lärare, föräldrar och utomstående, som vill visa sitt missnöje mot det förslag om stoppat intag år 2012, som BUNs ordförande, och vice ordförande lagt till.

Själv känner jag mest en frustration över att politikerna inte kan se det fina och, för Klippan, värdefulla de har precis under näsan. Jag läste det musikestetiska programmet mellan åren 2006 och 2009, och studerar numera på Malmö Högskola.

Där har inte alla hört talas om Klippan.
Många har det.
Meningen ”Aha, du är från Klippan...”, får jag höra förvånansvärt ofta. De har en bild av vår stad som tyvärr är otroligt präglad av händelserna under 1990-talets andra hälft.

För mig kommer Klippan alltid att förknippas med kreativitet.
Musik och kultur.

Att ta bort det Estetiska programmet känns inte bara som ett steg i fel riktning.
Det känns som att skjuta sig i foten totalt vad gäller skapandet och utformandet av den yttre bilden av vår kommun.

Satsa istället på att marknadsföra det ni har! Min åsikt är att om Estetiska programmet lägger ner, så kommer inte elever vända sig till ett annat program på Klippans Gymnasieskola, utan till en annan skola, i en annan kommun.
Även om jag inte längre går kvar, så råder det inga tvivel om vad programmet har betytt, och betyder för människor. Facebookgruppens logg är fylld med inlägg från gamla elever, om hur de tre åren på det Estetiska programmet var de bästa i deras liv.

De var de bästa i mitt liv.

För mig har Klippans Gymnasieskola alltid varit en plats för alla.
En skola att trivas i.
Låt det få fortsätta vara det.

Matilda Ljungkvist"

Jamenjaha.

Några punkter:

•

Helgen var fin den! Mycket Lina. Mycket Al. Mycket skratt. Kvalitetstid. Fintskareva.

• Läste ni das lokaltidning (HD/NST) i lördags så läste ni kanske en text av undertecknad?! Hade nämligen en liten textajävor publicerad på Klippansidan. På ämnet det Estetiska programmets eventuella nedläggning. Skulle kunna lägga opp den här, om ni vill. Vill ni?

• Var på långmiddag i lördags. Det innebär att man klär upp sig, knarkar Coci, åker till Ljungbyhed och äter mycket mat. Länge sitter man och äter. Massa plockmat. Fy fan vad gott det var. Vi åt i hundra år, jag drack ett halvt glas vin, förlorade i Med andra ord och somnade sedan på soffan Tack Sofia och Linus.

• Förutom lite hosta, noll lungkapacitet (andfådd av att kliva ur sängen), samt en trötthet som kommer på ibland så är jag ganska så mycket helt återställd. Äter Doxyferm i några dagar till och shottar Cocillana tills jag inte hostar mer. Och kanske lite längre. Älskar skiten.

Lika som bär 1.

And so it continues...

Mina fränder!

När något inte känns hundra, så är det oftast inte det.

Idag var jag hos doktorn igen, fast här i Ängelholm istället.

Har inte känt av någon förbättring av penicillin och hostmedicin, och nu har det gått 6 dagar.

Fick en tid tidigare i eftermiddags, och det visade sig att jag har det som min mor hela tiden trott, lunginflammation. Skönt att få ett besked, men surt att ha käkat penicillin i en vecka i onödan.

Fick utskrivet starkare hostmedicin

(Cocillana "Den kan göra dig dåsig." Sweet.)

och en ny antibiotika.

Gick direkt till Apoteket för att hämta ut det,

bara för att få beskedet att min antibiotika är slut överallt, även hos leverantören.

Apotekarn ringde min doktor, som hade gått hem för dagen,

men skulle skriva ett nytt recept imorgon...

Sååå, i runda slängar blir det väl en.... 17 dagar på penicillin?

Det firar vi med Jurassic Park!

Huh?

Kan någon berätta sen NÄR Aragorn skriver krönikor för Expressen?

Aragorn II, son av Arathorn, arvtagare av Isildur.

Martin Carlsson, krönikör på Expressen.

My friendz!
Blir man av med sitt centilitermått till sin hostmedicin får man hitta någon form av su(p)bstitut.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Les Mis i Malmö.

Tjära tjära vänner.

I fredags begav jag mig i gott mod(-isch) till Malmö, för att se Les Mis. För endast 100:- fick vi unga människor se denna föreställning och vi var ack så tacksamma. Det var mycket mycket bra, en del understudys (bl.a min kära Madame Thenardier, men får chansen att se Marianne Mörck göra rollen i januari istället). Jag var mest oroad över att jag skulle hosta mig igenom hela föreställningen, men jag blev så inne i det som försiggick på scenen att jag nästan glömde att hosta. Nästan...

Dock kan vi nog ha retat gallfeber på personerna runtomkring oss, då vi inte riktigt kunde låta bli att diskutera oss genom musikalen. Tyst såklart. Men ändå. Typ (SPOILERVARNING) "Hur ska dom göra med "Så vacker fläta du har", hon har ju ingen fläta?!" Och "Vadå Javert SKJUTER SIG?!"

Och att man för första gången fått lite fria händer vad gäller utformning av dekor, mask och kostym var också intressant. Dock tyckte jag personligen att Eponine förlorade lite av sig själv när hon liknade sin mor så mycket. Samt. What is up with the effing dog?!

(Kul samtal. "Du Benny... Vi har snackat lite och... Du får vara hunden.")

Annars överasskade Herr Ekborg med ett högre register som ibland lät skrämmande likt hans lillebror. (Sen tackar jag Gud himlen varje dag för att vår Madame Th inte behövde bli lika... intim med Marius, som Malmö Operas fick vara. )

Sofia, Linus & Calle!

Andreas & Okhan!

I övrigt var jag i ganska uselt skick, och kroppen hämnades utavbarahelvete igår. Nådde någonslags feberhighscore igårkväll, med 39,3, Och då hade jag ändå tagit 2x 500mg Alvedon.

Började inte penicillinet verka snart så vet jag liksom inte vad jag ska ta mig till. Buhu.

Puzz mina tjära.

True story...

The very last gnäll.

Nu ska jag be om att få gnälla.

En gång bara. Sen får det vara slut med gnällandet.

Efter en h-e-l-v-e-t-e-s-n-a-t-t med högre feber än jag någonsin haft förut

(3 punkter som visar på hur väck jag var:

1. Jag har skickat sms till 118100 och frågat hur ofta man får ta Alvedon. Minns ingenting.

2. Jag trodde det hade gått 15 minuter. När jag tittade på klockan hade det gått 1½ timme.

3. Jag vaknade med min ögonbindel på... Runt foten.)

... tänkte jag att det fick vara nog nu. Jag hade dödsångest och tänkte att

"Jaha. Jag har fanimej ALLTID rätt. Jag KOMMER dö när jag är 21."

Ett besök på vårdcentralen senare kör vi på en härlig liten dos Kåvepenin igen. Hör. mig. jubla.

PLUS att jag fick (VARNING FÖR UTELÄMNANDE INFORMATION) mensen från helvetet idag och liksom vill hugga en kniv i mitt eget ryggslut.

Fint är att mor & bror kommer hem inatt. Och mor sa innan hon åkte, och jag citerar, "Du behöver inte städa något speciellt. Jag tänkte ändå storstäda på torsdag."

Fint så man vill gråta.

(Såklart har jag städat ändå. Städa "speciellt" som min mor, pedanten med stort P, uttrycker det, är för oss vanliga dödliga ganska grundlig städning.)

(Plus. Att när jag skulle åka till Klippan gör misstaget att sätta mig precis bakom föraren. "Åh, vad bra. Det här är första gången jag kör till Klippan, så då kan du ju visa mig var jag ska köra."

Mm, tänkte jag.

Så idag fick barnen i Östra och Munka snällt stå och vänta på en buss som aldrig kom.)

Hejmeder.

Sjukamög!

Alltså ALLTSÅ.

Sorry, har inte kunnat blogga, då jag varit upptagen.

Med vad undrar ni?

Hm, med att hosta upp mina lungor osv.

Känns som jag precis slutade äta Penicillin ju.

Känns ju verkligen lajbans att köra en runda till om man säger så.

Annars?
Jorå.

Är ganska pepp.

Mitt liv, som sedan i typ juli har stått på hold i vissa avseenden,

kickar om jag förstått

allting rätt igång igen imorgon.

När jag inte hostar hänger jag mest på en gräsmatta, med lots of löööve.

Pista min lista.

Stulade denna granna lista av Sus!

1. När ingen ser/hör mig så...... pratar jag med mig själv. Hela tiden. OjojOJ.

2. Jag går aldrig hemifrån utan.... att känna så kyl/frys är stängd ordentligt, spisen/ugnen är av, kaffekokaren urkopplad, locktång avstängd och dator avstängd. Trots det består ca. 20 minuter av min pendeltid av ångest att jag ska ha glömt något av det ovanstående.

3. Min blogg heter som den gör för......att det bara blidde så. Nu i efterhand hade jag nog valt något annat. Jag är liksom inte lika ironisk som förr.

4. Om jag vågade så skulle jag......säga vad jag tycker och tänker lite mer, låta mig själv bli lite mer besviken. Är så grymt känslig mot det för tillfället. Jag måste HÄRDAS!

5. Om 10 år kommer jag att.......vara 31 år. Förhoppningsvis är krisen förbi. Äldre människor i min närhet har sagt till mig att det är då det blir bättre. Skönt att veta. Jobbigt att det är 10 år dit. Jag hoppas att jag jobbar med något jag tycker om. Att jag bor på en plats jag tycker om. Och att jag fortfarande har min sociala mångfald. MOHAHA.

Om jag blivit sjuk?

Gissa tre gånger.

Mm.

Och jag VET inte vad det är för plitor jag fått på bröstkorgen.

Kan det vara allergi mot någon lotion?

Eller parfym?

Sen ska jag berätta om helgen!

Var tvungen...

SOM jag ville ha den urringing som Mörck ligger inne med.

Så blev inte fallet.

Istället virade vi en boa runt skallen, som blev bra.

Jobbigt bara den gången där jag sjöng med en fjäder halvvägs nere i halsen.

Make it work, som Tim Gunn hade sagt.

Hej, hej, hemskt mycket hej!

Men HEJ alla ni nytillkomna!

Den senaste tiden har ni blivit lite fler och just idag är ni extra många

(mycket tack vare en länkning ifrån DENNA eminenta kvinna! tack Sus!)

Jaha, så vem är jag då?
Hm.

Ska man veta det när man är 21 liksom?

I alla fall.

Jag heter Matilda, min blogg heter (som ni ser här ovan) Ironin & jag, och

är det någon i ert kommentarsfält som heter Ironin, så är det förmodligen moi.

Jag bor i nordvästra Skåne. Ibland i en liten by, Klippan, och ibland i lite större Ängelholm.

Jag pluggar radioproduktion på Malmö Högskola och vill egentligen göra det tills jag dör ungefär.

Fina grejer.

Här skriver jag om mina tvångstankar, impulsstörningar, och allmänna låsningar.

Jag skriver oftare om saker som stör mig, än som berör mig.

Så är det bara.

Ironi, bitterhet och lite galghumor gör denna blogg till en ganska sorglig historia.

Men då och då biter Elsa Billgrenen i mig tag, och då skriver jag något

om klänningar och annat mojs.

Oftast lever bloggen under veckorna, och är mer eller mindre stendöd under helgen.

Det är ju jävligt tråkigt, men om ni tjatar lite, så kanske jag kan säga till

den på skarpen att skapa skapa skapa även på helgen.

Så, ja. Är det något mer ni undrar så fråga!

Det hade väl varit förjäkla kul?

Jag gjorde en bild som jag nu inser är väldigt inspirerad av Emma!
Åh, som den bruden inspirerar mig!

Tors dag!

GOD morgon!

Änklijen (som utvalda personer säger.) är torsdag här.

Ni som hängt här ett tag vet ju att jag har alldeles sällsynt varma

känslor angående denna Tors dag.

Helglight liksom.

Sen att H&M får in sina nyheter på torsdagar, och Filip & Fredriks podcast

släpps på torsdag spelar kanske också in en smula.

Igår var jag och fikade med J, en person jag inte träffat

(mer än springa-på-varann-hur-är-det-hoppas-allt-är-bra)

på ca. 6 år.

Visst är det knäppt hur det kan kännas som tiden stått stilla, och man pratade igår?

För 6 år sedan var jag 15 år. En ganska rörig 15 åring.

Bångstyrig, och framför allt väldigt talför.

Ordförande i elevrådet och främste orättskämpe.

Lika för alla, hjälpa de svaga, käfta mot de starka.

Plus då 15årsängsligheten.

Dags att lämna tryggheten på högstadiet, ta ett aktivt beslut om gymnasiet,

för första gången själv ratta i livet, en smula åtminstone.

Hemmavid var det också ganska rörigt, vilket var just anledningen till

att vi pratade en del, J och jag.

Vad gäller det, är det skönt att 6 år har gått.

Att jag blivit 6 år äldre, fått distans och insikt och att

jag nu kan ta egna beslut gällande livet, och hur det ska fungera.

Så.
Denna torsdag är vi helt enkelt tacksamma

att vi är 21 och inte 15.

Bara en sån sak.

Like a pill...

Vetnivad?

När jag känner att jag har en riktigt panikångestgrej på gång, när jag liksom känner att det ska komma, då tittar jag på alla inTreatment-avsnitt med April.

Så blir det hela bättre.

Vet inte varför.

Kanske för att hur illa det än är, så har man inte cancer i alla fall.

Tisdag

Nämen tänk om man skulle skriva något riktigt fyndigt och skarpt?

Nä.

Workshop precis hela dagen,

(Vilket i och för sig var absolut askul!

Herregud vad matad med kreativitet och idéer man blev.

Samt den oerhört angenäma känslan av att man är helt rätt.)

Vi hade Kinos Roger Wilson och Lisa Bergström på besök,

och fick bland annat prova att planera ett helt eget Kino-avsnitt.

SÅ.

Kul!

Sedan tåg hem.

Fiskpinnar.

Nu varit 21 år i en vecka.

En vecka närmare döden döden.

Woho!

Eh.

Tydligen går galghumor visst det hem.

Högsta betyg på första examinationen!

Säg bra.

Hälgen.

Ja jösses!

Den dära äppellunchen gjorde det lite extra bekvämt för los vinos att

hitta ner i magen, och framför allt, upp i huvudet.

Förfesten passerade, med gamla goingar (We're gonna rock the world, ROCK THE WORLD!),

ett hysteriskt vrålande efter deodorant, en allsångs-tågfärd á la T3,

ett maraton i "Nämen heeeeeejvadlängesenvisågshoppasalltärbraaaa", en argsint genusdebatt på Hampan, samt att en tjej på bussen hem ursäktade sig och sa "Förlåt, men jag kunde inte hjälpa att höra vad ni pratade om. Och jag måste bara säga. Vilka smarta vettiga människor ni verkar vara." till mig och Andreas.

Thankyouschmankyou.

På lördagen gick jag upp och preppade kalas, innan de första gästerna dök upp vid 2-tiden.

Allt gick i en rasande fart, och efter lite vila, mat och vin så begav vi oss till hotellet och Callinaz releasefest! Gotta support the locals!

Söndagsförmiddagen tillbringade jag liggandes på rygg i parken.

Stirrandes upp i min kusins skrev.

Mm.

Ni vet HON som tagit de granna bilderna på mig som skogsrå?
Denna gång fick jag täckas av löv, och ligga likstilla.

Bilder kommer när jag mottagit några!

Fredagkväll!

Såja!
Med en lunch bestående av tre äpplen gör vi nu oss redo för att färdas udomsocknes!

Nu har jag varit på Systemet. Vi har haft en paus från varandra efter den där gången då killen i kassan sa att jag inte behövde visa legitimation efter som jag "var där så ofta." Mentalt skallade jag honom, men verbalt stammade jag bara fram ett "Tack" och gick där i från med blossande kinder. En annorlunda upplevelse, inte minst för Erik, som var med, som mer eller mindre aldrig sett mig tappa talförmågan.



Håret är nyfärgat och Arielrött igen!



Tränar på plutet inför kvällen.

Vad gör ni?

LB.

Så, en smula uppspelta tog jag och Sigrid en taxi till Nöjesteatern igår kväll. Till och börja med körde taxichauffören oss fel, och jag satt med hjärtat i halsgropen (dels för att jag inteinteinte ville vara sen, och dels för att... ja. Ni vet hur jag är när det gäller att åka bil med främlingar.)

Men vi hann i tid för att få biljetterna överlämnade till oss av födelsedagsgrisen Annika, och sedan spana på Dan Ekborg, Maria Lundqvist plus resten av casten av Les Mis. (Ingen Marienne Mörck dock.) Vi såg perfekt från våra platser, och när trummorna i Oh My God drog igång kände jag liksom på mig att det skulle bli great. Hela salongen luktade föreställning and I sure enjoyed it.

Och. Ja. Det blev det.

Nu var detta det första publikrepet, med en vecka kvar till premiären, men förutom lite textmiss från Herr Malmsjö, (som ändå bara blev komiskt och lite charmigt) så kunde inte jag se några andra missar, förutom små dekorproblem vid enstaka tillfällen.

Otroligt imponerande alltså.

En otroligt proffsig ensemble som verkligen fick en att känna att man trätt in i Elle Woods rosa värld.

Så, gå och se den, är allt jag säger.

Om inte annat så för att se publikens glada ansikte efteråt.

HÄR bokar ni biljetter!

Fredag.

Är helt slut, Sigrid sa det bra igår "Det känns som de två senaste dagarna sträckt sig till en hel lång helvetisk dag." Igår blev vi äntligen klara med de två redovisningsdagarna. Visst är det väldigt kul att lyssna på varandras arbete, men att sitta från kl. 10:00 till 15:00 två dagar i rad och bara lyssna blev ganska tröttsamt. Dock blev det en hel del intressanta diskussioner, bland annat blossade en moralisk diskussion upp angående mitt radioklipp. Hrm. Men det var ganska väntat. Galghumor går liksom inte hem hos alla. Men det var god ton, så det kändes okej.

En annan sak, som för övrigt bara händer mig.

Gick upp på D-plan, för att be min f.d lärare maila en tenta till mig.

Alla lärare sitter i ett ganska gigantiskt kontorslandskap med bara glasväggar.

Full av självförtroende spatserar jag fram till min lärares dörr.

Jobbigt bara att jag, precis när jag ska ta tag i handtaget, faller pladask.

Röd som en tomat i ansiktet, med diverse olämpliga ord på tungan och en smärtande fot fick jag dock mitt ärende gjort...

Är inte så lite trött på mina helt useless anklar, som ger efter var och varannan dag.

Well well, nog om mina ständigt återkommande fadäser.

Ikväll ska denna nyblivna 21-åring, hör och häpnad, ut och donsa?!

Jag kan nästan inte ens minnas när det hände senast?

Kanske bäst att ta det lite lugnt, i och med att det var ett tag sedan?

Näää.

Legally Blonde!

Åh!
Gå och se den!
Boka biljetter OMGÅENDE!
Tack fina Annika och grattis på födelsedagen igen!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Önsdag.

1. Åkte till skolan, lyssnade igenom klazzens radioinlämningar. Duktiga kursare jag har, JA.

2. Panikåkte till Centralen, hann hetsluncha med Christina och sedan panikåka tillbaka.

3. Bjöd klazzen på fika since it was my b-day yesterday. Mohaha.

4. Sigrid bjöd på födelsedagsöl efter skolan = salongz på tåget hem. Ojdå.

5. Har haft en väldigt dålig impulsdag. Noll makt över the impulse. Jobbigt.

Hur?

Planen är att vi när vi är i London ska försöka musikala lite.

Nu ska det bara väljas vilken.

My God.

Les Mis

Legally Blonde

eller

Wicked?

GAAAH.

Nåt vajs.

Känner mig lite svullen.

Idag åkte jag in till skolan i ottan (kl åtta. HAHA)

och satt sedan och redigerade all day long.

Spelade in röstmanus i bönerummet, skräckslagen att någon faktiskt

skulle komma in och vilja rulla fram mattan och knäböja.

Så skulle jag stå där och hojta om Peter Mangs och grejer.

Rodnar lite bara jag tänker på det.

Sov bokstavligt talat från det att tåget lämnade Malmö, tills det

anlände till Änglarnas stad.

Imorgon fyller jag år.

Det ska jag fira med middag med fina perzoner.

PS. Jag ska till London.
Det ska inte ni.

TJUGONDE?!

Skall också tilläggas att jag fyller år först på tisdag.

SICK att ens egen familj inte ens har koll.

SKÄMMES TAMEJFAN!

Nämen.

Jahapp.

Glad Fredag!

Torsdag.

Orkarinte.

Sitter i skolan och FÖRBANNAR den människa som inte lämnat tillbaka sin Zoom i tid!!!! GAAJHKFUF.

Som tur är får jag ta över en klasskompis som inte behöver sin längre.

Annars?

Annars är denna dag hittills riktigt jävla sugig.

Det enda som gör mig liiite glad är att ta fina bilder i Photobooth.

Och fråga mig icke vad det är för bölder jag har på min bringa,

ty det vet jag icke.

Behöver för övrigt tjäna lite snabba pengar.
Hur gör man det nu för tiden?

Puzz.

Övergående-mående.

Haj.

Idag kom jag hem från skolan 20:30.

Igår likaså.

Man kan ju blogga från ajfånen...

Om den bara vill funka innanför Malmös kommunskyltar.

Det är en smula mycket just nu.

Men det blir bättre!

This too shall pass liksom.

Och idag såg jag Maria Montazami på Centralen.

Bara en sån sak?

Där är hon.

Det lilla livet.

Facerape!

Igår blev Lina trött på alla ytliga jäklar,

och bestämde sig för att säga ifrån på skarpen!

Idéen fick jag från the one and only HanaPee!

Konversation runt middagsbordet:

Jag: Vet ni vad jag hörde igår? Att 83% av uppmärksamheten man får under hela sitt liv, får man innan man fyllt 3 år!

Mamma: Ja, det kan nog stämma...

Jag (inne i något slags flow): OCH 95% av de tankar du tänker, är samma som du tänkte igår!

Mamma: Jaså...

Tystnad.

Lillebror: Dom säger att 3% av jordens befolkning är släkt med Ramses den förste.

...

torsdag.

Först skolade jag, och lunchade med Lina!

Sedan hem till Körlingskan och film, vin, mat och en rysande stark drink.

But it was good.

Double rainbow!

Gött rött.

Och sedan möttes ett gäng radiostudenter på Möllan och drack öl.

Det får symboliseras med en bild på Fredrik... och Fredriks ögon.

Godmorgon.

Listigt!

Vad är den äckligaste mat du vet?

Köttfärspaj. Ger mig huvudvärk. Jo. Sant.

Vad ångrar du i livet (om något)?

Att jag alltid ska distansera mig så förbannat till folk, så fort de kommer för nära. Och att jag inte sa ifrån den där gången. Och att jag inte tänkte efter den där andra gången. Sånt där.

Vad är det sjukaste rykte du hört om dig själv?

Att jag skulle quote "ligga runt som fan". HAHA.

Vad kommer du ha för klädsel i höst och vinter?
Jag satsar på den där looken, ni vet, när folk inte riktigt kan se om man är eller kvinna.

Vilket är ditt dyraste klädesplagg?

Under 1000 kr. Jag satsar mer på att köpa mycket saker, än saker som kostar mycket. Mohaha.

Har du någon oanad talang?

Jag är hobbyresearcher. Kan styra min drömmar. Plus att jag är jävligt grym på Med andra ord.

Vad gjorde du i helgen?
Fredag: skolade, lunch med Lina, Klippan, After work, middag hos Lina, som sedan eskalerade to-talt, jag var vaken 21 timmar i sträck och smakade kloak i munnen morgonen efter.

Lördag: Vaknade. Smakade kloak. Degade. Tittade på film. Klippan. Återhämtning. Johanna. Eskalerade. Igen.

Söndag: Vaknade, cyklade, blev fotograferad av Moa i skogen, åt massa mat, Ängelholm.

Vad är dina fem viktigaste 2dos den här veckan?
1. Skolsaker. 2. Skriva. 3. Hemlisgrej på lördag. 4. Säga grattis till Jacques imorgon. 5. Planera in kalas för moi.

Vad har du på dig just nu?

Träningströja från H&M, träningsbyxor från H&M. Om jag tränat? Nä.

Senaste låt du lyssnade på?
Hon tandställningstjejen på Idol.

Bästa skönhetsknep?

Sov inte med smink.

Vilken klädstil tycker du är hetast på män?

Skjorta.

Och fulast?

T-shirt över långärmad tröja (vem HAR det fortfarande?!)

Vem saknar du?

Någon som jag känner mig totalt schizofrent inställd till.

Om du fick en enda önskan uppfylld vad skulle du önska?

Att allt skulle ordna sig.

Bästa filmen nånsin?
Såg Winters Bone nyligen. Den var bra. Och Hannah och hennes systrar.

Bästa boken nånsin?

Alla mina andetag bär ditt namn.

Vilka tidningar läser du?

Allt jag kommer över i princip.

Vad önskar du att du var bättre på?

Tänka i allmänhet. Ändra tankebanor. Härligt va?

Är du religiös?
Ungefär varannan dag.

Vad är din största rädsla?

Att någon i min närhet ska dö. It's kind of bound to happen.

Vad är det elakaste någon sagt till dig?
"Du har förstört hela min student, fattar du det? Du har förstört a-l-l-t."

Vilka personer betyder mest i ditt liv?
Hela min familj, Erika, Lina, Ally, Johanna alla andra som orkar att hela tiden vara närvarande.

Om du får barn vad ska du döpa dom till?
Elsa. Och Amelia. Kaka är fint. Pågen skulle kanske Nils. Eller David.

Om du fick köpa vilken bil som helst – vilken?
En där ett körkort liksom ingick.

De tre finaste sms du fått i år?

"Du är finhacka. Jag saknar dig Bajen." Alla "Du är en fin människa"-smsen som trillade in ett tag. Och ibland den vardagspoesi som jag & Erika är ganska duktiga på.

På tal om egoboost.

Vet ni vem kärringen i grönt är?

TITTA!

Min enormt begåvade kusin Moa och jag åkte ut i skogen igår,

och skulle bara gå en promenad.

Sen tog Moa fram kameran och tog lite bilder.
Sådär spontant och avslappnat bara.

Foto: Moa Persson

Foto: Moa Persson

Foto: Moa Persson

Foto: Moa Persson

Snacka om egoboost!

Jag måste nog flytta ut i skogen.
Gå runt i långklänning... barfota... vankandes i skogen.

Sätta mig på en sten i vattnet... och bara skogsrå:a mig.

TACK Mospos!

That monday-feeling!

Tågklabb.
Workshop.
Regn.